Waiting for a Superman ~ Kapitel 7
Tidigare kapitel
- My neighbour tried to kill herself, there are diffrent bottles with pills around her and
she can't breathe. Please you got to help me! skrek hon medans hon grät.
Jag uppfattade inte mer, för min hörsel och syn försvann sakta.
Elizabeth's perspektiv
Jag vaknade på sjukhuset.
Jag hade överlevt.
Egentligen hade jag inte försökt ta självmord, bara försökt dämpa smärtan.
En läkare kom in.
- Elizabeth, can you please explain why you did this? sa han.
- I was just searching for some pills that could cure my headache.. sa jag.
- No, Elizabeth. You didn't. sa han.
- Tell me the truth. sa han.
- I just wanted the pain to go away. It's my fault that my parents died. sa jag.
- It's not you fault, your mom loved you so much, she was so happy when you came and
she died with you in her arms, she smiled. sa han.
Jag hade aldrig fått reda på det.
- And your dad was an alcoholic, and he died because of the alcohol. It was his own fault, that he started to drink. sa han.
Jag satt tyst.
- He didn't hate you, he loved you. Everything was the alcohol's fault. You shouldn't blame yourself. sa han.
- It's not easy to not blame myself.. sa jag.
- I understand. sa han.
- But i think you should talk to someone, I think that it would help you. sa han och log.
- Your friends wants to talk to you, so I will leave you alone with them. sa han och gick ut.
Dörren slängdes upp och mina vänner stormade in, de grät.
De kramade mig, och jag började också gråta.
- Why, Elizabeth? frågade Aubrey gråtandes.
- Nothing is your fault. sa hon igen.
- I just wanted to take away the pain, the pain in my heart. sa jag.
- Don't do that again! I can't think of a life without you, I don't think you know how
much we love you! sa Lisa.
- I'm not going to do that again, I promise. sa jag.
De kramade mig igen, allihop.
- We love you, if you need us we're always there for you. sa Yoanna.
De släppte mig och Jessica kramade mig en sista gång. Sen var de tvungna att gå.
Jag hörde en lätt knack på dörren.
- Come in. sa jag.
Dörren öppnades försiktigt och Louis klev in, han som hade spelat på baren.
Han hade en bukett blommer med sig.
- How did you knew I was here? frågade jag.
- I called you, to ask if you wanted to be a member of my band, if you had changed your mind
and you neighbour answered and told me. sa han och satte sig på sängkanten.
- These are for you. sa han och räckte fram en bukett med blå och rosa blommor.
Jag tog den försiktigt och log mot honom.
- Thank you. sa jag och luktade på dom.
- I think you need some rest, so I will leave now. sa han och lyfte på sig.
- I know we don't know each other so good, but if you need to talk to someone i'm
here for you. Just so you know. sa han och började gå mot dörren.
Jag log.
- Thank you, Louis.
- Don't thank me. Call me when you're out of here! sa han och log.
- I will, thanks again. sa jag och fortsatte att le.
- Great, se you soon. sa han och gick ut.
Kommentarer
Postat av: Emelie
Snälla sluta inte och skriv! Den är underbar!
